torsdag 25 november 2010

Två inlägg i ett – en tanke och en sång

Fick en tanke i natt. Hade tänkt blogga den då. Måste ha missat det alldeles.

Jag tänkte: “Jag skulle vilja vara som jag var förr. Förr var jag så himla klok. Jag kände att jag var så himla klok. Nu är jag klokare. Nu känner jag mig mindre klok.”

På nåt sätt lät det, när jag i mitt huvud formulerade tanken så där, som ett från min sida ytterligare erkännande av Sokrates’ tankar kring att “klokast är den som vet…” Men samtidigt var det inte alls så det kändes i mig. Det kändes snarare som en mindre, enklare sak. Inuti mig. Plötsligt så insåg jag att jag inte alls vill känna mig så klok som jag gjorde förr. Det var en trygghet jag hade skapat mig då, en trygghet i mitt eget intellekt. Sen dess har jag börjat ifrågasätta mig själv och mina idéer allt oftare – och det är just det man måste göra för att växa och bli klokare. Det är så man blir bättre. Ödmjukhet – bättre än klokhet.


De finaste raderna i den här låten är ganska ödmjuka och väldigt, väldigt vackra:

Vad har jag att ge dig, som ingen annan har?/Jag är inget särskilt – du är underbar!

Herr Gardell sjunger den vackra, starka kärleksförklaringen “Aldrig ska jag sluta älska dig”

Och Jonas Gardell sjunger den svinbra, så otroligt vackert, här – mycket, mycket, mycket bättre än Helena Bergström gör den i “Livet är en schlager”. Och jag har svårt att tro att någon annan sångare skulle kunna tolka den här lika fint som dess upphovsman här gör.

Det är det som är så fängslande med röster tillhörande Allan Edwall, Lena Nyman, Hasse Alfredson, Gösta Ekman (som kallar sin egen sångröst värdelös), och såna typer – de är inte berömda som några större sångare, men ändå skulle de aldrig kunna ersättas av Tommy Körberg eller Carola. Och de förra klarar sig bra utan de senares wailningar och svåra tekniska nyanseringar, som i sammanhanget vore överflödiga och rentav fula.

Det är innerligheten i deras röster, ärligheten, enkelheten, som gör det så vackert. Och det finns ingenting ironiskt eller överpretentiöst med det påståendet – de gör det rakt upp och ner, sätter det melodiska temat fullt tillräckligt, och levererar på en perfekt sätt. Dessa skådespelarsångares styrka är innerligheten, enkelheten och, främst, modet – de vågar.

1 kommentar: