tisdag 11 januari 2011

Till min frisör

Jag skrev en kommentar på min frisörs blogg. Kände att den kunde utvecklas i oändlighet…

 

Det bästa är när människor kan rädda varandra. Alltför ofta händer, att dessa människor bara hänger på varandra, tär varandra, i desperat förhoppning att räddas och förgätelse att rädda. Men människor kan rädda och räddas – samtidigt!

Och det är en fantastisk sak med musik – att Louis och Ella kan rädda en ibland. Att Salem kan det. Aretha Franklin. Mozart – Jimi Hendrix, Mahler – Janis Joplin. Lars-Erik Larsson. Eric Clapton.. Eller varför inte Monica Z? Benny Andersson kan rädda en ibland, och då inte minst tillsammans med Björn Ulvaeus – då kan de vara rena superhjältarna! Det kan vara svårt att tro, men Hasse Alfredson och Tage Danielsson kan rädda dig också.

Någon dag är det Dan Andersson som räddar en. Det är då inte ovanligt att Livebrant och Karlsson har fingrar med i spelet. Man kan råka räddas utav Py Bäckman, om man inte passar sig. Jag kan tänka mig att många har räddats av Tommy Körberg eller Helen Sjöholm. Bob Dylan, Cornelis Vreeswijk, Tom Paxton, Melanie Safka… vissa räddar både ideal och människor. Joni Mitchell har räddat hela hjärtan.

Ibland är det lite svårare, då kan man få ta till José González eller Magnus Tingsek. Eller rentav Lennon/McCartney… Cat Stevens… Man kan lära sig att räddas till toner av John Williams, Howard Shore, Hans Zimmer, Alan Menken. Otis Redding, crying his heart out. Nina Ramsby kan rädda människor så otroligt fullkomligt. Men… ibland är det så djupt. Så djupt, att då räcker ingenting mindre än Regina Spektor.

 

Undrar om Markoolio kan rädda människor…

3 kommentarer:

  1. Fint! Regina, åh. Sufjan Stevens är dock den enda som kan rädda mig i riktigt riktigt djupa och farliga situationer.

    SvaraRadera
  2. Det tog ett tag innan jag förstod att din frisör var ingen mindre än just jag. Fint att få ett inlägg lite tillägnat sig sådär, och att du kunde ta vid där mina ord tog slut (: och tack för alla tips på fantastiska befriare! Flera av dem brukar jag vända mig till.

    Men… ibland är det så djupt. Så djupt, att då räcker ingen mindre än den man älskar och är älskad av. Det är kanske först då man kan tala om att rädda VARANDRA.

    Och en kärleksklänning. Det är en sådan som är väldigt hjärtig av sig. Väldigt väldigt hjärtig.

    SvaraRadera