tisdag 24 maj 2011

Lindeman på tunnelbanan

Idag, på väg för att hänga med en bakfull och bakis-bitter Milja, såg jag en fin gubbe på tuben. En kuf, en typ, en snubbe, en kis. Jag tror att det var en Lindeman! En kutryggig, mustaschprydd liten farbror i reflexväst (med, lade jag först senare märke till, Samhall-logga på ryggen) och brun Sonny Rollins-keps (med texten “Jazz” ovan tinningarna).

Av alla kändisspottningar, eller över huvud taget de människoobservationer som jag och Milja senare diskuterade, jag gjort sen jag flyttade till Stockholm och fick påfyllning i min klientel, toppar nog den här lille gubben alla listor! Vilken man. En äkta Lindeman, han såg till och med ut att ha knäppt ihop västen med gylfen!

Senare klämde jag och fröken Rossi varsin ovärd paella framför Kulturhuset, efter att först ha sprungit runt och inte-hittat bankomater ett antal gånger samt förpassat bläckfiskäcklen till närmsta papperskorg; och vandrade mot Hötorget där vi spottade körsbärs bigarråkärnor och muckade med fula duvor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar