torsdag 6 oktober 2011

Kort om Steve Jobs

Så har Steve Jobs kolat vippen, tagit ner skylten, gått både till de sälla jaktmarkerna och hädan. Han är död. Eller åtminstone hans kropp. Det han lämnar efter sig kommer förmodligen leva länge till. Applehysterin dör inte med honom.

Och jag är nog inte den enda som önskar att han hade fått överleva sitt livsverk, sin produkt. Av olika anledningar. Själv kan jag för det första känna empati för hans familj och andra närstående. Vid 56 års ålder är det alltför tidigt att försvinna.

För det andra befinner vi oss i en tid som kulturellt sett präglas främst av den ovan nämnda Applehysterin. Som relativ antimaterialist ser jag stora problem med att ett företag dominerar elektronikmediemarknaden på så många områden. Det finns självklart liknande problem, eller kontroverser, med märkeskläder. På samma sätt som ett par Levis-jeans är attraktiva är en iPhone-telefon det. Varken märkesjeansen eller märkestelefonerna äger någon högre kvalité än sina billigare konkurrenter (ex. Acne eller HTC).

Ryktet om de perfekta Mac-datorerna och oslagbara iPhonerna är en myt som grundar sig i en fördom. Som sådan har den alltså sakliga grunder i verkligheten. Jobs och Apple har lyckats skapa funktionella och stilrena produkter. Men framförallt har man, som sagt, skapat ett varumärke.

Man har fått hundratusentals människor sitta klistrade framför sina iMac-skärmar för att höra och se Jobs presentera nya produkter. På det viset är Apple inte ens jämförbara med The Beatles, som var det populärkulturella fenomen som definierade 1960-talet. I det avseendet ter sig Appleindustrin mer som en sekt. Likt Jehovas vittnen handlar en stor del av framgångssagan Apple om en sticka-skon-innanför-dörren-teknik. Nyheterna och propagandan för Appleprodukter har spridits som med djungeltrumma, via konsumenter som uppmanas att vara aktiva konsumenter och missionärer, antingen direkt av producenten och försäljaren, eller på eget initiativ.

Det egna valet att göra reklam för Apple grundar sig troligen i två ganska enkla anledningar. Dels för att alla andra gör det. Dels för att, vad är det för poäng med att köpa en underhållningsapparat till överpris, om man är den enda som har den? Vad är meningen med att klä sig i Levis om ingen annan förstår hur coolt det är? (Här kan man dra paralleller till min egen tillvaro, och jämföra de här tendenserna med hur oviktigt mode är på ex. en folkhögskola, och hur många som efter en tid på folkis fortfarande när ett behov av att sig om att visa upp sig i sina Levis eller JL-plagg.)

Jobs var en oerhört intelligent, ambitiös och visionär person, som lyckats definiera stora delar av vår samtid och antagligen framtidens kulturella uttryck. Det är nu flera år sedan Apple vann den rättsstrid gällande företagets namn, gentemot The Beatles’ förlaga (i form av ett skiv(-med-mera-)bolag) som avgjorts till beatlarnas fördel flera gånger tidigare, eftersom de faktiskt ägde det patenterade namnet först. Ironiskt nog är Jobs en stor Beatlesfantast, och har gjort en av de mest träffande beskrivningarna av bandets storhet:

“My model for business is The Beatles: They were four guys that kept each other's negative tendencies in check; they balanced each other. And the total was greater than the sum of the parts. Great things in business are not done by one person, they are done by a team of people.”

Avslutande: jag, Björn och Elin (två erkända äppelkramare) om Steve Jobs död.

Steve Jobs - Helt sjuk

3 kommentarer:

  1. När du kommer in till oss, i apple-sekten, kommer du förstå. Moahahha

    SvaraRadera
  2. Tänk att vara den som uppfann en iphone. Det är ju verkligen inte illa det. Dock är jag ganska nöjd med min sony ericsson, direkt från tippen! Återvinning :)

    Och visst kände man igen svensken! Tobias Persson heter han, kände dock inte igen namnet lika bra, menmen :)

    SvaraRadera
  3. "erkänd äppelkramare" för dig va! äger enbart en second hand iPod, ska du veta! :)

    SvaraRadera