tisdag 14 februari 2012

Fragment från Aniara

Läser just nu, parallellt med tre andra böcker, Harry Martinssons Aniara. Den skildrar hur (i en dystopisk framtid) goldondern Aniara far vilse i rymden. I texterna figurerar bland annat Mima, en mer eller mindre gudomlig maskin som utgör ett slags centrum på Aniara, och förmedlar bilder och minnen från de världar som skeppets besättning har förlorat. Boken skildrar hur rymdskeppets besättning hanterar sitt katastrofala öde, och till stor del söker tröst hos miman. Det är ett fantastiskt gripande verk! Bitvis oerhört vacker lyrik, som till exempel i följande två stycken.

 

Hon sårar liksom rosorna kan såra,
fast inte som så många sagt med törnet.
En ros den sårar alltid med sin ros
och sårnaden blir ändå törnesår,
men kanske ännu oftare ett sår
av bara skönhet, bara skönhetseld.

Ur sång 19

 

Men tvivlet är en syra som förtär
fler drömmar än vad drömmaren kan ge,
och endast genom miman kan vi då
vår drömbilds varma skönhet återse.
Jag konserverar därför det som passar:
allt som har tröstens färg och liknar livet.
Och var gång ångesten i skeppet tassar
och skräck och ängslan pinar våra nerver
serverar jag av mimans drömkonserver.

Sång 21

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar