måndag 3 september 2012

Öppet brev till Henning

Hej Henning,

Som jag skrev på Twitter, finns det mycket att säga omkring PJs petande i The Hobbit.

Här kan du läsa om ändringarna de har gjort kring Azog (orken, eller vätten i den gamla översättningen, som dödade Thrór). Om en massa andra karaktärer står det här.

Sen har man från San Diego Comic-Con rapporterat om Radagasts kaninsläde, efter att man blev visade klipp från filmen (i 24 fps, på grund av alla klagomål som följde visningen på CinemaCon). Känns Disney-aktigt. Typ Askungen eller Snövit och de sju dvärgarna.

Och det finns en (så när som på lite stubb) skägglös dvärg. Need I say more? (Han blir ju sällskapets Orlando Bloom, medan du förmodligen kommer att uppskatta Richard Armitage, sällskapets Viggo Mortensen, mer...)
Överlag är dvärgdesignerna i bästa fall snygga, i de flesta fall tillfredsställande, och i några fall lite eller väldigt störande. Här blir det verkligen snarare Butter, Kloker och Toker än Glóin, Balin och Bombur. Hollwoodifierat så ända in i pipsvängen!

Och till råga på allt finns det folk som på TORn's message boards hävdar att Jackson slutför Tolkiens arbete - att Tolkien mer än något annat ville skriva om The Hobbit. Störande, eftersom det visar på en ganska uttröttande men sorgligt nog också ganska vanligt förekommande diskurs för barnkultur. Man har ingen respekt för vare sig barn eller kultur som riktar sig till dem. Den är otillräcklig, naiv eller t.o.m. dålig. Så himla sorglig inställning, som jag möter både i mitt arbete och när man följer svensk skolpolitik.

The Hobbit skrevs ner, dessutom 1937, som en barnbok. Den berättar ett klassiskt sagoepos, möjligen inspirerat av forngermansk folktro och i relativ synk med Tolkiens pågående och (mer än) livslånga nyskapande av en brittisk mytologi. Men texten har en annan ton än The Lord of the Rings, en annan ton än Beowulfkvädet eller Eddan och en helt annan ton än Silmarillion och alla Tolkiens texter som getts ut därefter.

Av någon anledning har Jacksons tolkningar blivit lag redan för tio år sen - och det är få som längre ifrågasätter varför viktig dialog eller ikoniska karaktärer fick stå tillbaka för överflödiga och ytliga stridsscener i ringentrilogin. (Du vet själv hur viktig Éomers emotionella scen i den förlängda The Return of the King är!)

Jag är en nörd. Jag är till och med värre än du, Henning - vilket säger ganska mycket. Men jag är ändå övertygad om att du förstår, och inte ringer psykiatrin i Falun förrän du har fått bedöma min mentala hälsa i december - eller i juli 2014. Jag har nu bestämt mig för att publicera det här på min blogg, göra en bättre styckesuppdelning och minska antalet utropstecken. Förmodligen är du så gott som ensam om att läsa så här långt, så nu passar jag på att skriva; TACK Elin, för att du är bara några snäpp mindre nördig än jag.

Kanske förstår Sara Bergmark Elfgren oss? Borde jag maila henne?

Kram,
Fredrik

2 kommentarer:

  1. Kära Fredrik,

    tack för denna fina och utförliga beskrivningen av dina känslor och tankar kring detta ämne.
    Jag håller SÅ med dig den här bilden som finns av kultur som är riktad mot barn, att den skulle vara någon sorts ofärdig vuxen-version som således passar för barn?! Gillar ej! Läste på twittran idag också om att producenter som jobbar med barn-tv får mindre betalt än dom som jobbar med vuxen-tv. Och att barnprogram ses som en bra "grogrund" för nya talanger innan dom går vidare till "riktig tv".
    Tolkien var en sådan (BRA OCH FANTASTISK) vuxen som förstod barn. Se bara på dom fina breven från tomten som han författade. Han var ingen såndär "barn ska inte synas och höras"-gubbe. Jag tycker det går HELT i ton med den bilden jag har av honom att han skrev The Hobbit, precis som du säger, som ett sagoepos för barn.

    Men vi har några år på oss nu att ta till oss och bearbeta dessa kommande filmer. För jag tycker också att genom den ovan nämnda scenen med Éomers underbara känslostorm i förlängda RotK så visar ju Jackson på ett sätt att han VISST förstår och uppskattar Tolkien. Men det är som om han fastnat i en fälla där han känner att han måste tillfredsställa massorna (med Disney-kanin-slädar och Toker-dvärjar) istället för att vara lite TRUE!

    Men somsagt, hur allt slutar, återstår ju fortfarande att se.

    Vill också rikta ett STORT och uppriktigt tack för att du alltid är mer nörd än mig. Amen. :)

    SvaraRadera
  2. Jag erkänner, jag slutade efter första förekomsten av ordet hobbit.

    SvaraRadera