onsdag 10 oktober 2012

Gnissel bland höstlöv

Jag gillar att ta den första viadukten till fots. När jag kommer till den andra sitter jag redan på cykeln. När man svänger av för att trampa längs Tisken får man upp fart, och man missar det mesta om man inte passar sig. Idag hade jag turen att få uppleva den fantastiska tant som, med ett julaftonsbarns iver och entusiasm, hojtar "Få hälsa!" till den ganska förbryllade hundägaren.

Och nu är jag hemma, och funderar på det här med barn. Och det är inte första gången.

När jag säger "funderar på barn" betyder det inte nödvändigtvis "funderar på barn". Idag handlade funderingarna mer om när man slutar vara barn. När övergår nyfikenheten och den naiva (och nödvändiga!) egocentrismen i vuxenlivets bättrevetande och intresse för andra (i bästa fall - egocentriska vuxna finns det gott om, och vi kan bli rätt odrägliga). Övergår det verkligen, för de flesta av oss? Eller blir vi bara bättre på att dölja våra riktiga viljor? Vet att Fredrik Lindström säger mycket klokt om människans föreställningar om sin egen rationalism och sina kontrollerade instinkter. Ett avsnitt av Vad är en människa på det här?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar