torsdag 28 november 2013

Repetition

Det är torsdag kväll i Bukoba. Som omkring 50% av alla veckans dagar sitter jag omväxlande med öronproppar och med musik eller datorljud i öronen.

Varför?

Kul att ni frågar! Det är så, förstår ni, att hotellet jag bor på har grannar. En av dessa grannar är ett annat hotell. Detta grannhotell hyr ut sina lokaler för bröllop, födelsedagsfiranden och andra festligheter. Och det är tydligen en populär festlokal. Varje fredagskväll. Varje lördagskväll. Ofta på onsdagar eller torsdagar. Ibland till och med på söndagskvällen.

Trevligt! Skoj! Kul att det händer saker!

Problemet, bara - om jag nu får vara sån, leka lite glädjedödare liksom - är att de kanske är en aning högljudda. Med tanke på att firandena är utomhus, att fönstren på mitt hotell inbegriper en avdelning som inte går att stänga. Visserligen ganska låga stycken som fungerar utmärkt som de myggfönster de trots allt är, och för att släppa in den svala utomhusluften på kvällarna. Tyvärr fungerar de också väldigt bra som verktyg för att ofrivilligt och skoningslöst exponera hotellgäster för musiken och DJ-ropen nästgårds.

Men visst, för all del - gratis musik kan ju vara ett finfint erbjudande. Tänk att få ta del av förstklassig festunderhållning varje kväll, få njuta av inspirerande och exotisk afrikansk musik genom den genomtänkta och känslostarka kanal som ett bröllop eller ett jubileum ändå är.

Det är bara det, att jag kände igen låtarna redan andra kvällen, en lördag. Den tredje kvällen, onsdagen därefter, hade jag kunnat sjunga med i dem. När en hel vecka hade gått var jag, tursamt nog, i Chato. Först torsdagen därefter insåg jag att precis samma låtar som den första fredagen, var populära. Smaken är tydligen inte som baken i den här staden.

Nu har jag bott till och från i Bukoba i mer än en månad. Fyra olika ackord i en och samma låt verkar ofta betraktas som överflöd. Jag tror att jag som mest har kunnat räkna till fem ackord.

Till vardags är jag den siste att klaga på repetition, jag är definitivt förespråkare för tesen att musik måste innehålla bekanta element för att kunna attrahera lyssnare. Till och med Per Gessle går att ursäkta förklara med den teorin. Men jag får erkänna mig besegrad.
Det är mycket möjligt att de här afrikanska, halvdåligt producerade, dancehall-beatsen kommer att kosta mig mitt förstånd, min livsvilja eller åtminstone mitt intresse för musik. Om något sånt skulle ske har jag i alla fall mitt på det torra sedan länge. Har lyckats förbereda mig inför alla tre scenarierna genom att sätta ihop en låtlista till min begravning.

Återkommer när jag inte känner mig musikaliskt lobotomerad längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar