fredag 13 december 2013

Chato: del ett

Hej hallå, tänkte efter någon och någon halv månads framför-mig-skjutande börja dela med mig av några bilder från Chato och ungefär lika många ord. I och med att Huyawas arbete ibland berör ganska känsliga teman gäller ett visst mått av tystnadsplikt, och därför väljer jag att försöka vara ganska återhållsam med information. Visar inte alla bilder, skriver inte ut alla namn, et c.

2013-11-01 11.31.162013-11-01 11.32.56
Random sötungar som ville se mzungun, på vår väg till Chato.

2013-11-01 11.31.43Samma söthögar.


Första dagen i Chato åkte vi ut för att besöka en familj bestående av en syster och en bror med deras morfar. Jag, pastor Mbuga, sister Leonida och Huyawas Field assistant i Chatodistriktet, Charles (uttalas på samma sätt som “chalice”, vilket orsakade förvirring i mitt huvud - viktigt tillägg i östafroengelska parlören, med andra ord), fick på plats i byn sällskap av en grupp av områdets Huyawa-kommitté, en mindre grupp bybor som hjälper till att informera fältassistenten (som i sin tur informerar vidare uppåt) om barn och barnfamiljer som behöver stöd. En genomtänkt organisation som alltså bygger på ett väldigt välfungerande gräsrotssystem.

2013-11-01 11.57.30
På bilden syns närmast kameran ett par medlemmar av den lokala kommittén, längst bak morfar (babu på swahili), Field assistant Charles i ljus väst, och lillebror H, tretton år. Det här är enda bilden jag fick på nåt av Hs väldigt sällsynta leenden.

2013-11-01 12.09.55
H, kommittémedlemmar, babu, Charles och sextonåriga storasyster R. Hon har inte gått i skola, och kan följaktligen inte läsa eller skriva. Hon arbetar på ett cafe i ett närliggande fiskesamhälle. Cafeer (ingen accent, e:et uttalas inte - ytterligare förvirring för mig) här nere är nåt mellanting mellan vad vi i Sverige skulle kalla lunchrestaurang och café.

2013-11-01 13.40.47
Rs och Hs mamma bor i ett av de många fiskesamhällena som är belägna på Lake Victorias öar, och försörjer sig. Hon besöker sina barn och sin pappa en gång i månaden, och har då med sig lite mat hon köpt för de pengar hon tjänat in. Rs pappa är ett känsligt ämne för henne, mamman har berättat att han bor i Bukoba, men inget mer. Hs pappa är död sen flera år tillbaka.

2013-11-01 13.44.362013-11-01 13.45.34 
Babu är åttiosex år gammal och nästan helt blind. R är därmed familjens breadwinner, medan H stannat hemma från skolan helt sedan någon månad tillbaka, för att ta hand om sin morfar. Ibland kan han också lyckas tjäna in mindre summor pengar genom att ta sig in till samhället och hjälpa till att sälja saker. Både R och H har själva valt, blivit tvungna att välja, att försöka ta hand om och försörja sin lilla familj. Det finns inget alternativ, med en frånvarande mama och en åldrande babu.

2013-11-01 13.48.46
I det här “huset” bor babu, R och H. Mina foton inifrån blev extremt suddiga, men byggnaden är i alla fall avdelad med några tafatt upphängda filtar och plagg. På den inre sidan, till höger, sover R på några filtar. Där förvaras också några få tillhörigheter. På dörrsidan, till vänster, sover både H och babu. När de inte sover fungerar den delen som kök, bland annat.
Huset är, med liten marginal, något rymligare än det minsta rum jag någonsin bott i. En nittisäng skulle knappt få plats, om den över huvud taget skulle komma in genom dörren. Den senaste månaden innan vårt besök har familjen haft problem med ormar sex gånger.

På morgonen, i bilen på väg till Chato, förklarade pastor Mbuga lite grann om situationen omkring Lake Victoria. “The lake is both a blessing and a curse”, många små samhällen uppstår centrerade runt fiskenäringen. Folk flyttar till sjöns strand i hopp om att kunna försörja sig bättre, och byarna blir därmed samlingsplatser för många fattiga människor, som lever för dagen, för att kunna försörja sig själva eller sina familjer. Prostitution är vanligt, och miljöerna blir väldigt ogästvänliga för barn, särskilt så pass utsatta och oskyddade som R och H.

Efter besöket, där vi fick höra mer detaljerat om Rs och Hs livssituation, for pastor Mbuga, sister Leonida, Charles och jag till socialchefen i Chato. Tanzanias government är mycket mindre än offentlig sektor i Sverige. De bedriver många skolor och sjukhus, och gör det mesta som stat, kommun och landsting ska, men med mindre resurser än de verksamheter som drivs av andra organisationer. En stor del av välfärden här finansieras av kyrkor, såväl muslimska som kristna, som överlag har en betydligt större och viktigare del i samhället än i dagens Sverige.

Tillsammans med socialchefen diskuterade pastor Mbuga möjligheterna för att ge stöd till familjen, särskilt med byggandet av ett nytt hus, som Huyawas avser att genomföra under förutsättning att familjen är beredda att vidta steg för att förändra sin situation. Till exempel ser de helst att modern återvänder hem permanent. Andra viktiga steg, utöver husbygget, är att se till att R och H kan gå i skolan igen. H har själv valt att inte gå till skolan, något som är vanligt bland barn i fattiga familjer, som ofta ser möjligheten att tjäna småpengar som en frihet, även om den friheten i praktiken ger sämre livskvalitet - och i längden cementerar analfabetens fattigdom och ofrihet.

 

Nåt slags fortsättning följer, inte om just R och H men om vårt besök i Chato. Kom ihåg att skriva i kommentarsfältet om ni har nån fundering, kritik, pepp eller bara någon välformulerad oförskämdhet!

2 kommentarer:

  1. Fredrik! Kul att du skriver. Dispariteten mellan deras verklighet och min egen känns i skrivande ögonblick helt absurd. Fick i förrgår veta att jag kommer lyfta stipendium varje termin för resten av min studietid. Svårt att känna att man riktigt förtjänar det!
    Hoppas allt är väl, kamrat. Vi ses om ett tag! Ebba hälsar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, men vad härligt! Klart att du förtjänar det =) bra jobbat boy!

      Längtar tills jag får se er och krama om er och äta med er! Hälsa Ebba mycket. KRAM

      Radera