måndag 8 september 2014

Supervälj

Jag skrev just till en nära vän. Jag skrev att jag är rädd. Plötsligt grep nämligen en hemsk insikt om mitt hjärta. Insikten om att Feministiskt initiativ, mitt kära F!, kanske inte kommer in i riksdagen. Och än mer vad det, i sin tur, skulle innebära.

Ni förstår, som mätningarna ser ut nu, spelar det verkligen roll. Om Feministiskt initiativ inte kommer in i riksdagen behåller SD sin vågmästarroll. Troligast är att de stöttar en fortsatt borgerlig regering. Alternativet är att socialdemokraterna gör eftergifter till ett värdekonservativt och rasistiskt parti. Särskilt det senare vore ett skräckscenario.

Jag vill inte skrämma folk till taktikröstning. Delvis därför att ledarskribenter, förtroendevalda och andra politiska företrädare har gjort precis det som motaktion mot F! under de senaste valen. Så har inte heller någonting förändrats. Istället för att gå framåt har vi gått bakåt.

Helst av allt skulle jag bara vilja skriva om det. Jag skulle vilja uppmana alla att rösta rosa för att vi ska gå framåt. För att alla ska få ta plats.

 

Då skulle jag skriva att vi ska rösa rosa för att vi ska uppfylla vår självbild. Vi svenskar är ju så stolta över vår nation - hur vi har en internationell kvalitetsmärkning. Tror vi. Vi är miljövänligast, migrantvänligast och HBTQ-vänligast. Vi är rättvisast, jämställdast, demokratiskast - och snällast. Tror vi.

Men vi måste faktiskt göra insatser för att nå dit. Vi måste pussla ihop det trasiga skelett som skolan just nu är - inte med bara mer och hårdare lim, utan med rätt pusselbitar. Vi måste våga stå upp för folkets kollektiva ägande, för offentlig sektor och för empatisk solidaritet. Vi måste våga ifrågasätta de som rear ut välfärden, de som ställer grupper mot varandra och de som försöker behandla potentiella medborgare som siffror - oavsett om ekvationen slutar med plus eller minus.

Och det är genom detta jag skulle vilja övertyga er - genom att vi behöver nya röster i riksdagen. Såna som aktivt trycker på för att vi ska bli jämställda, för att vi ska vara antirasistiska och för att vårt fredsälskande land ska verka för fred även internationellt. Jag hade velat skriva, vilket jag för några veckor sen tänkte, att den nuvarande kommer att gå i vilket fall. Med eller utan F!. Att en röst på Feministiskt initiativ handlar om vilken förändring vi vill ha - en långsiktig och grundlig eller en tillfällig och ytlig.

 

Men nu är läget dessvärre ett annat. Den ytliga, tillfälliga och rentav akuta förändringen är hotad, även den. Valet handlar inte om hur vi byter ut en blekfet snubbe från Täby till en blekfet snubbe från Sunnersta - utan om om vi gör det. Den handlar inte om huruvida sverigedemokraterna blir riksdagens tredje eller fjärde största parti. Utan om huruvida de ska få avgöra regeringsmakten, stadsbudgeten och, rent krasst, prägla det mesta under kommande mandatperiod.

Rösta på det parti du tror på. På de företrädare du tror gör demokratin och den mänskliga framtiden störst tjänst. Men avstå inte från att lägga din röst på Feministiskt initiativ, med anledning av att du tror att det är en bortkastad röst. Sådan taktik har inte fungerat de senaste åtta åren, och den kommer inte att skapa någon förändring i år heller.

torsdag 12 juni 2014

Styrka, svaghet och känsla för växlande väder


Ett utdrag från den bästa låten i mina öron just nu:

 

När jag ser dig ser jag eld i dig
Du, som kan förändra allt
Du har idéer, planer, tror allt går om man vill
samlar, demonstrerar

Du, som låser upp bojor för hur man borde va
tänker framåt och tittar i jorden. Välkomnar alla.
Står på barrikaden, 2000-talssuffragett
Rosa Parks sa aldrig att det ska va lätt

När du kommer, brinner, säger de "skriv ett förslag.
Om två år och några månader kan du få svar."
När det är du som borde leda oss, det är ni som borde leda oss
Led mig fel om ni vill, men under min livstid
kan jag nån gång få bli ledd av nån som tror på nånting

När jag ser dig ser jag hur jag va
innan för många hade förklarat hur det fungerar

- Annika Norlin


Ibland offrar en för mycket av sig själv, gör våld på sina principer, för att en känner så starkt. En tror så starkt att bilden blir suddig. En vän blir något annat, och något tredje eller fjärde. Men när du vill gå tillbaka till vänskapen, den där ömsesidiga omtyckningen, skattningen och respekten; så kan det vara kört. Det blir för svårt, det kostar för mycket. Det kostar för mycket att kämpa mot det outtalade - och vad har du att vinna? Du har ingen makt över situationen. Du har inte märkt att det hände, men så hör du ekot av skottet - plötsligt blöder du.

För att tala klarspråk är dagarna faktiskt inte så illa, mer än en lite ledsen blixt från klar himmel. Jag förvärvsarbetar med nåt som jag tycker är fantastiskt roligt, och på fritiden arbetar jag med annat som jag också tror på. Och på den alldeles fria fritiden börjar nära och kära svischa förbi den här gamla slagghögen. Jag har ett fullt kylskåp, en ny favoritlåt, framtidsplaner som jag tror på, fina vänner, en söt katt och just nu betydligt mer att glädja mig åt än att oroa mig för.

tisdag 27 maj 2014

Enkätsvar

Mitt i en enkät inser jag att jag har i princip all text klar inför ett nytt blogginlägg. Fingrarna springer nästan av sig själva, mitt engagemang känns så självklart och rätt. Vi måste prata om jämlikhet!

Svar på enkätfråga

lördag 24 maj 2014

Kort om den F!ministiska drömmen

I natt drömde jag att jag satt ner vid ett sånt här bänkbord, såna som alltid stod utanför dagis, skolor och fritidsgårdar där jag gick; och pratade tillsammans med Lotten Sunna, Soraya Post och Gudrun Schyman. Det är väldigt sällan jag minns mina drömmar, så det här var en ovanligt stor jackpot. Och det har varit många framgångar nu på sistone. Den här helgen skuttar jag på rosa moln.

Jag har länge tänkt att jag ska skriva om feminismen. Hur närmar en sig ett så stort tema?

Medan jag idag går på släktträff på Värmdölandet, och funderar ut formuleringar, växer sig det feministiska partiets stöd starkare och starkare. Allt fler kommer under dagen inse att det här med människors lika värde och rättigheter, jämlikhet mellan könen och delade arbetstimmar, lön och makt; inte är så där fruktansvärt radikalt och extremt som Per, Jimmie och Fredrik säger att de tycker.

10325295_10152805092694338_1114667191034087279_n